Kränkt, eller inte? Det är frågan!

Jag har funderat på om vi svenskar är det mest lättkränkta folket i världen?! Det känns snart som vi blir kränkta för allt! Så jag undrar bara vart det ska leda? Man får inte säga negerboll, utan det heter nu mer chokladboll, vi får inte ha pepparkaksgubbar i luciatåget, för någon kan ta anstöt av det och känna sig kränkt. Man får inte säga att någon är invandrare, det heter nyanländ, gud nåde om någon påpekar att man är för tjock eller även för smal för den delen. Jag pratade med en mellanstadielärare igår som hade haft bråk mellan några elever under dagen. I detta bråk hade barnen kallat varandra elaka saker, så som bajskorv. Detta föranledde henne att ha samtal med alla inblandade och deras föräldrar samt att skriva en kränkanderapport som är på fem A4 sidor per elev, där man ska göra en handlingsplan för hur barnen ska sluta kalla varandra bajskorv. När samma lärare hade samtal med de inblandande uppfattade nämnda lärare att INGEN av eleverna känt sig kränkt av någon, de var lika goda kålsupare alla inblandande. Trots detta ska då läraren säga till barnen att de utfört en kränkande handling. Lär inte detta bara våra barn att bli lätt kränkta? Men man kan faktiskt inte kränka någon, man kan bara bli kränkt och INGEN annan person kan tala om för dig när du blivit kränkt eller inte. Någon annan människa kan säga hur elaka saker som helst men om jag väljer att inte bli kränkt så kommer det att rinna av mig som vattnet på en gås. Om jag däremot tar åt mig så kommer jag att bli kränkt. Nej, stå upp för er själva där ute i världen och låt inte någon annan förstöra er självkänsla och välj att inte bli kränkta!