I går kom jag och min familj att börja prata om det har med diskriminering av olika grupper. Under samtalet började jag fundera på vem som egentligen är den som är mest diskriminerande och segregerande, den som delar in alla människor i olika grupper eller den som ser alla människor som just människor, unika människor? Det slog mig plötslig varför jag alltid har så svårt för att olika grupper ställs mot varandra, olika färg, ursprung, funktionshinder, socioekonomisk tillhörighet, yrke, arbetslösa, det är för att jag inte ser världen så. Jag ser världen utifrån att vi ALLA är människor och vi ALLA är unika. För mig mäts mer en människas värde i hur man behandlar sina medmänniskor, vad som finns i ens hjärta, inte vilken hudfärg man har eller hur mycket pengar man tjänar. Jag vet att detta inte är helt politiskt korrekt men jag kan inte riktigt rå för att jag tänker på detta viset. Det är vem jag är och livet har format mig som jag är. Jag skulle önska att vi alla kunde leva i en värld där vi plockar bort alla etiketter och stämplar och bara lever som människor. Kan det vara så att indelandet i grupper, i sig faktiskt är det som skapa själva diskrimineringen och segregeringen? Jag menar, att om vi alla tillhör samma grupp finns det ju inget att diskriminera. Kanske en del av er kommer att tycka att jag har helt fel och det är helt ok för mig, men så här tänker jag i dag, kanske livet för mig någon annan stans i framtiden så jag förändrar mitt sätt att tänka. Tills dess så önskar jag er alla en riktigt fin dag. Sträck på dig, gå ut i världen, var stolta över att du är just DU och att du är unik, det finns ingen annan som du och därför ingår du i samma grupp som alla oss andra, du är MÄNNISKA!