Vaknar upp denna vackra, soliga ljumma junimorgon. Fåglarna sjunger sin morgonserenad utanför fönstret och jag är lycklig som har det så bra. Plötsligt bryts denna känsla av lycka och välbehag itu och en stor klump av sorg, medkänsla, blandat med ilska lägger sig över bröstet och det stockar sig i halsen, när jag möts av det fruktansvärda beskedet! Beskedet att 17 åriga Lisa som varit försvunnen sedan i söndags nu har hittats död av polisen. En ung, vacker människa med hela livet framför sig. Nä, fy! Detta scenario och att mötas av ett sånt här besked om sina barn, har sedan min första dag som förälder varit den största fasan jag kan tänka, fasan av att ens barn går ut genom dörren och aldrig återkommer, fasan av att inte veta vad som hänt, fasan av att man som förälder kunde ha gjort annorlunda för att förhindra det som skett, att man inte kunnat skydda sitt barn! Jag antar att det ingår i paketet som kallas föräldraskap men den delen hade jag med glädje varit utan. I dag belägrar sig en slöja av sorg över hela vår stad och jag kan inte undgå att reflektera över att skolavslutnings- och studentyran flera gånger under senare år bryskt har avbrutits av tragedier med unga människors död som utgång och jag tycker det är lika hemskt varje gång. Men just nu och just för denna unga flicka som stod på randen till vuxenvärlden och hade hela livet framför sig, att då bli berövad detta av någon annan människas hand känns så fruktansvärt tungt. Jag kände inte Lisa och visste inte vem hon var innan hon försvann men jag har förstått att jag känner många som kände Lisa och det gör att det kryper så oerhört nära, hon var inte bara någon flicka på en bild långt borta utan hon var en verklig person med föräldrar, kanske syskon, andra anhöriga och vänner. Så mitt i min sommaridyll på landet en vacker junimorgon så kan jag inte längre glädjas på samma sätt längre, vår värld är inte längre fullt så vacker som den var för bara en liten stund sedan. Även fast jag inte känner Lisas föräldrar så känner jag med dom och sänder all min omtanke och allt mitt deltagande!
