Snacka om att muskler verkligen är färskvara. Vi haft våra hästar ute på bete i ca en vecka och på den tiden har jag bara mockat en enda gång och det var när jag mockade ur bäddarna i våra två hästars boxar. I går kväll när jag var i stallet tyckte jag att det var ett sådant skitväder att jag bestämde mig för att de skulle få sova inne, detta baserade jag främst på att de hästar jag tagit in för att träffa hovslagaren verkade helnöjda med att få vara i sina boxar och resten stod och hänge vid grinden i hagen. För att ta in hästarna så behövde jag ju mocka hos alla sex och i dag kan jag berätta att jag har träningsvärk i hela min kropp. Att det kan bli så på en ynka liten vecka.
Tänk att dessa hästar kan ge så mycket glädje. För den som någonsin varit på Ljuslingsbacken, vet att vi har de mest underbara hagar för våra hästar. Den enda nackdelen kan vara att det ibland tar en liten stund att hitta dem i den 13 hektar stora sommarhagen, som dessutom är väldigt kuperad. När jag kom till hagen igår såg jag inte skymten av en enda häst, bara får så långt ögat kunde nå. Jag började att gå runt hagen samtidigt som jag ropade på hästarna. Plötsligt hör jag ,eller känner i marken hur en hästflock galopperar och strax kommer de. I full galopp kommer de och när de kommer fram till mig stannar de med mändger av krumsprång. Det är mäktigt att se vilken fullständig kontroll dessa stora djur har på sina kroppar och sin omgivning, även i full galopp. Man kan se att det har total koll på varenda sten och varenda gren, buske och träd. Sånt gör en glad ända in i själen. En glädje som blev kortvarig för det visade sig att sonen till stallägarna var längre ut i hagen och föste hem dem. Men en liten stund fick jag uppleva ren och skär hästlycka i tron om att det var mig hästarna hade saknat.
