Dessa datorer. Nu hade jag suttit och knåpat i hop ett långt inlägg om hur vår midsommar varit och om vikten av traditioner som är kittet som håller oss samman och om min frustration när många traditioner försvinner. Om barn som med glädje kastar sig ut i dansen och med stort allvar sjunger om både grodor och musikanter från Skaraborg. Vår gröna frodiga, vackra svenska natur, som jag inte skulle byta mot något annat. Hur en hel by flyttat hela midsommarfesten inomhus när vädrets makter inte var på vår sida. Jag hade skrivit om känslan av lycka när man för första gången får fira midsommar med barnbarn!
Sist men inte minst hade jag skrivit om en annan typ av traditionsenligt midsommarfirande hos våra grannar. Där männen var de som med hull och hår kastade sig in i tillverkandet av midsommarstång, som förvisso blev mer sällsynt än vacker. Men större engagemang får man leta efter! Och när dansen skulle börja försvann tonåringarna och det var vi vuxna som stod för dansandet, med precis samma glädje som barnen haft tidigare på dagen och troligen med samma glädje som när vi var små.
Allt detta försvann när jag tryckte på FEL knapp på datorn! Så nu blev det en snabb sammanfattning. Jag önskar er alla en fortsatt god söndag och alla ni som är ute på våra vägar hoppas jag tar det lugnt. Bättre att det tar lite längre tid att komma fram, än att inte komma fram alls!
