Det har varit en märklig helg, en helg fylld av sorg och förtvivlan men på samma gång fylld av glädje och lycka. Det känns som hela vårt land men framför allt Skövde har gått in i någon form av kollektiv sorg, sorg över att en ung människa, mitt i försommar idyllen fått sätta livet till genom en fruktansvärd handling utförd av vuxna människor. En handling som satt djupa sår i våra själar men framför allt gett oss alla ett bryskt uppvaknande om att vår värld inte är så trygg och oskyldig som många, så även jag, tidigare trott. Att skriva om detta är svårt, jag hittar liksom inte orden till vad jag känner i mitt bröst, en känsla blandad av skräck, rädsla, och sorg men det finns något mer, något jag inte kan sätta fingret på. Jag har jobbat med tragiska familjeöden under nästan hela mitt vuxna liv och alltid klarat av att hantera detta, men det här... det är så ofattbart att jag inte ens kan greppa det. Jag beundrar alla som deltog i sökandet efter Lisa och alla professionella som genom sitt arbete fått uppleva detta hemska. Jag är i dag faktiskt glad att jag inte längre jobbar i Skövde kommun och att jag inte längre ingår i kommunens krisgrupp och framförallt att jag inte längre arbetar som skolkurator på gymnasiet, för jag vet i sanningens namn inte hur jag hade klarat detta Så till alla mina gamla kollegor och alla er andra vill jag uttrycka min fulla beundran i vad ni åstadkommer med era insatser.
Samtidigt som detta tragiska hänt i vår stad har jag befunnit mig i en bubbla av mestadels ofantlig lycka och glädje. Grevagårdens ryttar sällskap har hållit lokala hopp tävlingar för både ponny och stor häst i dagarna tre på Grevagårdens hästsport center. Det har varit så underbart att träffa på både barn och vuxna som bubblat av förväntan. Några har genomfört sin första tävling i livet och någon har i vuxen ålder återupptagit sitt ridande och tävlat för förta gången på 18 år med total lycka i ögonen. Denna helgen har varit fylld av den där oskuldsfulla glädjen i ett barns ögon över att ha tagit sir runt banan, över ett fint klistermärke eller över en rosett och pokal för att man blivit placerad i någon av klasserna. Detta har varit en helg fylld av det som är idrott i sin renaste form, innan alla krav på prestationer tagit över, en helg med så mycket lycka och glädje.
Mitt i all denna lycka och glädje har den där odefinierbara känslan lagt sig som en klump i bröstet när verkligheten, utanför lyckobubblan trängt sig in. Känslan av att vårt land och vår stad aldrig kommer att bli sig likt igen och detta för att två vuxna män gav sig på en ung vacker flicka mitt i försommar idyllen och för alltid gav oss sår i våra själar. Sår som med tiden kommer att läka till ärr, men de kommer alltid att finnas där.
Så mitt i sommaridyllen var det oerhört skönt att ensam sitta på en helt öde tävlingsplats, innan alla funktionärer, tävlande och anlänt och fundera över vad som händer i vår värld.
