Oj, oj, oj vilka tuffa dagar jag har haft! Om man ska börja bakifrån så är jag numera arbetslös. Bakom mig har jag flera dagar av vånda för att sätta mig vid förhandlingsbordet med min chef och med ägaren av företaget jag jobbat på. Jag har aldrig tvivlat på vad jag var tvungen att göra men jag har däremot tvivlat på om jag själv skulle klara av att fullfölja det. Efter flera dagars samlande av bra argument och mod från min sida satte vi oss i dag som sagt ner för att diskutera. Eller diskutera är kanske inte riktigt rätt ord, jag hade lite krav som jag ställde, för att jag skulle vilja jobba kvar och stå som ansvarig för verksamheten. Tyvärr, för dom mer än för mig, så kunde vi inte komma överens och de valde att befria mig från mina arbetsuppgifter med omedelbar verkan. Dess bättre mår jag helt förträffligt efter dagen. Jag är stolt över vad jag har gjort och jag hoppas av hela mitt hjärta att det blir bättre för både ungdomarna och personalen så här. Jag fick i vilket fall som helst stå upp för min sak och allt jag tror på! Jag fick stå uppför ungdomarna och för de andra i personalen. Måhända var jag tvungen att offra mig för att det skulle bli bättre för andra och om det är priset för att så många andra ska få det bättre, då var det verkligen värt att jag fick gå. Så nu sitter jag här i soffan igen och funderar på tillvaron, fast denna gången är det vår och jag är frisk! Tänk vad tiderna kan förändras.
#1 -
-
Anonym:
Jag tror på dig kära Malin. Du är en kraftfull kvinnan . Vi jobbade inte så långa tider med varandra men jag kunde känna dig bra. Det är bra för mig att jag har hittat en kul vän.💋❤
Svar:Tack det samma! Det var så kul att lära känna dig och du är duktig på det du gör. Men vi ses igen ;)
Jag tror på dig kära Malin. Du är en kraftfull kvinnan . Vi jobbade inte så långa tider med varandra men jag kunde känna dig bra. Det är bra för mig att jag har hittat en kul vän.💋❤