Det är fasligt vad tiden rinner iväg. I dag står det redan 1 maj i almanackan. Det innebär bland annat att det bara är fem veckor kvar innan vår "lilla" Lovisa tar studenten. Jag är en väldigt sentimental människa och varje skolavslutning får jag kämpa med att hålla tillbaka tårarna, det blir liksom lite för mycket känslor på en och samma gång och då pyser det ut i form av tårar. Det är alla möjliga känslor som gör sig påminda, men framför allt tror jag det är lyckan av att se förväntan i barnens ögon, förväntan om ett långt sommarlov eller förväntan om en ny fas i livet när man slutar grundskolan eller gymnasiet. Jag minns när Christoffer gick ur nian på Vasaskolan i Skövde, måste ha varit 2004 och det anordnades elevkonsert i Idrottshallen. Jag hade ju hört hur Christoffer och hans kompisar hade tränat på sitt nummer hemma på vår altan men när de klev upp på scenen, klädda i jeans, vita skjortor, mörka kavajer och konferencieren kallade dem "Vasaskolans kioskvältare" blev det lite för mycket. Sedan drog de av Jimmy Janssons "Flickan från det blå" ackompanjerade av ett par akustiska gitarrer. Min dotter känner mig nog ganska väl och gjort det redan i unga år, för hon vände sig mot mig precis innan de började sjunga och sa "Mamma, nu börjar du snart gråta!" Jag tror i och för sig att jag klarade av att hålla mig under det numret men när sedan Christoffers bästa kompis, både då och nu, Nisse, avslutade hela elevkonserten med Gyllene tiders "Det är över nu" då brast fördämningarna. Men i år är det Lovisas student vi ska koncentrera oss på, gäller nog att ha både vattenfast maskara och näsdukar nära till hands.